Språk, sprak eller spraak?
22 februari 1998 16:31, Permalänk
Inte Björn eller Åsa, hellre Thomas eller Sara, resonerar unga föräldrar som redan vid namngivningen tror sig förbereda den nyföddas internationella karriär. Vill man skicka e-brev till Svenska språknämnden, så är adressen spraknamnden. Hur ska vi göra på främmande språk med svenskans så kallade diakritiska tecken, dvs. prickarna och ringarna i å, ä och ö?
Allmänt sett finns tre vägar. Vi kan bestämma oss för ett svenskt alfabet med dubbel teckenuppsättning: med å, ä ö när vi skriver på svenska, men med t.ex. aa, ae och oe när vi skriver på främmande språk.
Vi kan gå ännu längre och genomföra en skriftreform. Liksom sj- och tj-ljud saknar ett särskilt tecken i vårt alfabet skulle också å, ä och ö kunna skrivas med flera bokstäver. Liknande har förekommit i modern tid, danskarna ersatte aa med å 1948. Men goer vi saa, innebaer det en vaeldig foeraendring.
Det tredje alternativet är att så långt möjligt skriva å, ä och ö. När det är alldeles omöjligt skriver man a, a och o. Det rekommenderar Svenska språknämnden och andra språkvårdare. Argumenten är flera.
För det första är valet av ersättningsbeteckningar inte självklart. Passar aa, ae och oe bra också i texter på spanska och franska? Hur gör man i tyskan som har ä och ö men inte å? Komplikationerna blir stora.
För det andra ökar inte alltid ersättningsbeteckningarna förståelsen för vad som avses. Boel och Claes skulle säkert inte gilla detta sätt att skriva ö och ä. Men också exempelvis Göran Åström borde betänka sig. Goeran Aastroem är ju en halvmesyr som uttalsbeteckning; heter han kanske Yeran Ostrem på engelska?
För det tredje innebär informationstekniken att det idag är mycket lättare att åstadkomma å, ä och ö också på utländska tangentbord (liksom t.ex. tyskans ü eller spanskans ñ). Strängt taget är det bara vid e-postadresser det inte går. När svenska passmyndigheter för ett par år sedan tänkte sig att å, ä och ö skulle utgå från den maskinläsbara koden i svenska pass, demonstrerade de bara teknisk okunnighet och överdriven anpassningsvilja till angloamerikansk kultur. I rådande internationella standarder ingår minst 300 tecken, däribland å, ä och ö.
Håller vi fast vid å,ä och ö, måste vi naturligtvis också visa samma respekt för andra språk. Barnen Günther och Grünbaum ska inte behöva få brev från skolan till Gunther och Grunbaum, Hélène har rätt att få accenterna åt riktigt håll. Språk ska behandlas jämlikt.
